En snabb och effektiv behandling av skador i muskler och senor. Utan operation, kortison eller mediciner.
Stötvågsbehandling, eller shockwave therapy som det också kallas, är en väl beprövad och vetenskapligt bevisad behandlingsmetod som ger god effekt på en mängd skador och besvär i kroppens senor och muskler. Forskning som gjorts visar på att behandlingen ofta ger mycket goda resultat med en förbättring på mellan 65-95 procent.
Stötvåg erbjuder en kortare, effektivare behandling som ger snabba resultat även på svårbehandlade tillstånd. Behandlingen är helt utan biverkningar och ersätts av de flesta försäkringsbolag. Tack vare den höga effektiviteten rekommenderas stötvågsbehandling inom ortopedin ofta före kortisonbehandlingar och kirurgi.
Stötvåg används för att behandla bland annat
Beroende på vilka besvär du har och var på kroppen de sitter justeras bland annat kraften i slaget och hur många slag som ska ske per sekund. En behandling kan bestå av mellan 1 000- 4 000 slag och tar normalt mellan 5-10 minuter. Vanligtvis sker behandlingen en gång per vecka. Det förekommer fall där patienter har blivit helt utläkta redan efter en enstaka behandling, men vanligtvis krävs det mellan 3-6 behandlingar med 5-10 dagars mellanrum för att uppnå bestående resultat.
Eftersom stötvågsbehandling är en relativt aggressiv behandlingsform kan den av vissa upplevas som något smärtsam. Samtidigt varar behandlingen sällan mer än några minuter och obehaget upphör så fort apparaten stängs av. Det är ovanligt med biverkningar men hos vissa kan det ibland uppstå ett mindre blåmärke eller rodnad där behandlingen skett.
Du bör undvika stötvågsbehandling om du samtidigt genomgår en annan behandling, som till exempel kortisoninjektioner, antiinflammatoriska läkemedel eller blodförtunnande mediciner. Har du hjärtbesvär, en ökad blödningstendens eller är gravid ska du inte genomgå en stötvågsbehandling. Du får inte inta någon antiinflammatorisk medicin fem dagar före behandlingen, under behandlingen eller direkt efter att den har avslutats. .
